Idag är dagen D. Alltså för mig iallafall. Nu låter jag egoistisk, men jag tror många känner igen sig.
Juni ska få sitt 3 månaders vaccin.
Jag är ju som många vet, sjukt rädd för sprutor och nålar, men jag känner när jag själv tagit sprutor att det finns ingen väg ut, man får bara bita ihop och göra det. Men det är jag de.
När jag låg på förlossningen och de skulle sätta in nålar så sa jag: att jag föder hellre barn än att sätter in dessa nålar. Japp, känner så fortfarande. Att föda Juni var ju typ en dröm, medans allt runt om kan jag gärna hoppa över.
När jag födde Penny så skulle jag få ta flera olika prover för att de skulle se så mitt blod var felfritt. Det jobbiga var då, att de använde fel rör typ 3 gånger, så varje gång jag hade varit dit och tagit ett blodprov och kände mig så skör, så fick jag åka tillbaka för ett nytt, 3 gånger!! Så min rädsla försvann lite med det.
Men nu är det Junis tur, jag vet att jag kommer tycka det är sjukt jobbigt. För att se sitt barn gråta och lida, fy gröne. Mitt mamma hjärta kommer att gå sönder??.
Som tur är så följer N med, eller ja, jag följer med om han får dra det tunga lasset. Jag är ju ingen bra förebild alls när det kommer till nålar och jag vill inte att det smittas av på Juni.
Jag har läst på lite om det, för ni som känner mig vet att jag får mer kontroll över situationen när jag vet lite mer om saker och ting.
Som att flyga flygplan, jag har haft och har människor i mitt liv som kunnat berätta allt om flygplan och hur de fungerar. Detta gör att jag känner mer kontroll över situationen och kan andas lite bättre. Jag vill gärna berätta också när jag sitter i situationen om vad som händer.
När vi åkte färja nu med Juni, så berättade jag massor om sjön och havet och prickar och farleder och hur fort fartyget går, hur många passagerare det tar och mina tidigare erfarenheter på sjön ?. Samt att jag har koll på vädret, jag visste att det skulle gunga mycket, för det hade blåst som sjutton dagen innan och att jag visste att vi skulle åka en mindre färja(då gungar det lite mer). Jag kanske låter som en viktigpetter när jag berättar, men det är mest för att lugna mig själv ?.
Sen när Juni blir äldre så kan jag kanske svara på några frågor som Juni har i olika situationer.
Ja, så fungerar jag. Att kunna lite mer om sakerna jag är rädd för tycker jag är en bra strategi för att minska min ångest och rädsla. Det gäller att hitta sina små verktyg för att hantera olika situationer. Detta funkar för mig.
