Jag måste säga att jag blivit en väldigt lugn person. Alltså jag känner ingen hets eller stress för saker längre. Det är en otroligt skön känsla, men jag saknar ändå mitt gamla ja lite grann. Men samtidigt så tänker jag, att förr, gjorde jag otroligt mycket fast jag egentligen inte hade orken till det.
Många gånger var vi ut, hade superkul på förfesten. Det hade man ju jämt, var ju inte alls lika kul att vara ute ute. Man försvann ifrån varandra och blev lite för full kanske?
Men flera av dessa kvällar, var jag ”tråkig” och gick hem. Jag var sällan ute till 02:00. Absolut att jag var ute efter 02, men oftast gick jag hem innan dess.
Men det är inte förens nu, som jag erkänt att jag gick hem, för jag var så jäkla slut. Jag orkade inte längre, stå och var glad. All energi var som bortblåst. Många gånger kunde jag gråta tills jag somnade. Av utmattning. Sen upp och jobba/plugga på måndagen igen. Ingen vila alls. Sen tyckte många jag var tråkig på söndagarna för att jag var okontaktbar. Men jag var det, för jag ville det. Jag orkade inte svara i telefonen, det gav mig ångest. Jag orkade inte prata med någon helt enkelt. Jag ville vara ”tråkig” hemma, bara vara bakis och få äta skitmat i lugn och ro. Ingen press och stress. Men jag vet, att flera av mina vänner inte förstod att det var så här. För jag har aldrig sagt något. Jag har inte orkat. Jag ville vara känd som den där hyperaktiva bruden som orkade allt och alltid var glad.
Jag hör hur det låter så här i efterhand. Men det var inget jag alls tänkte på då. Undra hur många vi är egentligen som gjort saker vi egentligen inte orkat men trott att det förväntas av oss och gjort det är ändå? ställt upp liksom.
Jag tror det är en hel del faktiskt. Men att ingen vill erkänna det. För man är för orolig över vad folk ska tro om en.
Men jag har lärt mig en hel den sista tiden,som jag sagt förr(tack Penny)❤
Man är bara människa. Dem orden är viktiga. Det är omöjligt att vara lycklig hela tiden, är man det så är det jätte bra. Men man måste känna efter hur man själv mår och våga säga nej. Det är okej att välja att vara hemma och se en film och mysa. Jag önskar att jag visste och kände detta för 10 år sen. Att jag inte måste vara med på allt jämt. Eller att det alltid måste hända något. Många många många gånger av dessa partykvällar, så var det jag som startade dem. Det var inte många som hann ringa mig och fråga vad jag skulle göra. För det hade jag typ redan fixat på söndagen efter en utekväll eller måndagen. Sjukt egentligen.
Många av dessa kvällar har jag haft sjukt kul, alla kvällar var inte utmattande. Men många av dessa kvällar kommer jag aldrig ihåg som något jätte speciella.
Sen kanske det bara är jag som inte förstått detta förens nu? Jag kanske behövde ett uppvaknade? Att förstå vad som är viktigt här i livet.
Det är livet som är viktigt.
Gamla festbilder. Många roliga kvällar med min bästa vänner❤
