Igårkväll tog vi en lång promenad, det var inte tänkt att den skulle bli lång egentligen. Vi skulle bara kika runt här där vi bor. Men vi hamnade nere på sten stranden, kanske är knäpp ja men jag känner mig som ett barn när jag ser all sten ?. Alla stenar var så fina och platta, sen är de ju så lena också. Vill ta med alla hem, men det får räcka med lite kort.
När vi gick upp för en brant trapp så kom vi upp till murgröna skogen som den hette, fullt av murgröna på hela marken och på alla träd.
Man känner verkligen av hormonerna i kroppen, för ena stunden så kan jag asgarva åt nånting och andra stunden så gråter jag. Detta hände igår för första gången. Det känns jätte konstigt att man ligger och skrattar tillsammans och har jätte kul, sen så börjar jag gråta mitt i allt.
Vi har det verkligen jätte mysigt och kul här, men tårarna kommer flera gånger per dag.
Vi skulle ju inte vara här på Gotland egentligen, vi skulle ju ligga hemma och mysa med våran Penny. Skulle kunna göra allt i världen för att få den stunden.
Idag ska vi hyra cyklar och cykla runt. Ska bli skönt att få röra lite på sig.
Puss ❤️
