har precis varit på en arbetsintervju. Är helt slut just nu. Men intervjun gick jätte bra.
Sov som en kratta inatt, perfekt uppladdning för en intervju. Jag har försökt att ändra inställning till själva sovandet. Jag försöker att inte lägga så mycke vikt på det hela. Genom att försöka tänka att det faktiskt inte är hela världen om jag inte kan somna. Annars så gör jag gärna misstaget att få lite smått panik, börja kolla på klockan och sen är natten förstörd.
Det är faktiskt inte heeeela världen att jag inte sover bra alla nätter, jag kommer sova när jag verkligen måste. Även om jag varit ute och varit aktiv så har jag svårt att somna. Det är bara att acceptera.
Innan jag skulle iväg på intervjun idag så grät jag, tror att tröttheten spelar in en stor roll här.
Tyvärr så får såna här nätter mig att ställa in planerade aktiviteter. Enkla aktiviteter, som att dricka kaffe med sin bästa vän. Det är både tråkigt och jobbigt att inte orka en sån simpel sak. Men mina vänner förstår. Jag har riktigt bra vänner.
Nu har Pennys namn kommit upp också. Och hon är begravd. Vi hade urnnedsättning i torsdags. Det gick bra. Höll urnan mot magen, precis som jag höll om Penny när hon låg där inne i min mage. Ingenting kommer någonsin bli detsamma igen.
Vet man orsaken till att hon dog? Plötslig spädbarnsdöd? Inga mer svar från obduktionen?
Nej, man vet inget än och inga mer svar från obduktionen. Hoppas få reda på mer när vi ska träffa läkaren i slutet av månaden.