Alltså att bo nära naturen har aldrig varit sådär super viktigt för mig, förens nu.
Jag älskar verkligen att kunna strosa runt här i Forsaskogarna med vagnen. Det är så lugnande och rogivande❤️.
Att få gå runt bland kossor och hästar, det är så underbart.
Att jag skulle gå runt här i skogarna, det trodde jag inte om mig själv för typ 4 år sen. Näe då skulle jag aldrig bli den där personen som verkligen uppskattade lugnet och speciellt inte naturen. Alltså jag önskade att jag kunde bli en sån person då, jag hatade att jag var så rastlös. De enda gångerna jag riktigt kunde slöa var när jag var riktigt utmattad, psykiskt och fysiskt. Men mest psykiskt. Jag var verkligen allt eller inget förr. Antingen eller. Hög eller låg. Aldrig lagom. Men lagom är fan inte passande nu heller för mig ?.
Det jag vill komma fram till, det är att jag är tacksam för naturen och det fina land vi bor i. Det är så otroligt fint. Vi måste vara rädda om naturen och världen. Den är ju så fin och jag vill gärna att Juni ska få växa upp och lära sig uppskatta naturen och få uppleva allt kul som hör till, precis som jag gjorde när jag var liten.
Låt oss inte glömma det❤️????.
