När jag var iväg till Lappland, så upptäckte jag en massa nytt om mig själv och jag fick många fina råd. Det var Att jag ska sluta be om ursäkt för mig själv och köra mitt race.
Inte dubbelkolla med andra, inte be om ursäkt för den jag är.
Jag är den som gärna tar plats om ingen annan väljer att göra det. Men jag har också lärt mig att vara ödmjuk. För det är där skon har klämt tidigare.
Jag körde på och glömde att låta andra ta plats. Det är det jag tränar på nu.
Detta är något nytt för mig. Vill någon säga något så får man absolut flika in, ta plats. Jag kan inte hela tiden dubbelkolla om någon annan har något att säga. Som jag tidigare gjort. Det är den andra personens uppgift, att ta plats.
Jag vet att alla människor är olika, vissa vill inte ta plats, varför ska jag då ”tvinga” den person att ta plats genom att jag själv ska vara tyst och fråga om hen har något att säga? Som jag alltid gör då jag alltid fått höra att jag pratar mycket.
Nej vill man ta plats så får man ta egna intiativ till det! Vill man höras så kör på! Ta plats och stå på dig.
Jag är så trött på att höra att jag pratat mycket, ja det gör jag, och? Jag försöker träna på att låta andra ta plats och vara ödmjuk, det gör jag. Men, om någon vill ta plats. Då är det ens egna ansvar att göra det inte mitt.
Jag tänker lära min dotter att ta plats, att inte acceptera att någon tystar henne. Hennes röst ska få höras. Att ta plats är inget fult.
Slut på meddelande
