Min man <3
igår när vi var ut och åkte lite bil, på kvällskvisten så som vi brukar. så började vi prata om ett syskon till Penny.
Vi har kommit på oss själva nu, med vad vi egentligen vill. VI planerar varje helg, vi pratar om att resa någonstans och vi planerar och planerar.
Vi sa det igår, att det vi nog egentligen vill, är att ha ett barn. Vi planerar och gör oss upptagna för att få tiden att gå.
Känns det som iallafall….
Så nu har vi sagt det, att vi inte ska hålla på att planera och åka nånstans hela tiden. VI måste ta tag i det vi egentligen vill.
Det har ju gått 3 månader ungefär, snart är vi inne på 4.
när vi var till läkaren så hittade dem inga fel, inga svar på provsvaren. Vi frågade hur allt skulle gå till om vi nu blev gravida igen, för det var mest såna frågor man satt inne på.
Hon berättade att vi kunde få kontakt med spec bvc så fort vi var gravida och att vi kunde få göra flera ultraljud, men jag kan erkänna att det är mest för att lugna våra nerver, och det sa läkaren också, att de kan ju aldrig lämna några garantier. Men för att vi ska få känna oss trygga så kan vi gå och göra extra kontroller och vi får också kontakt med en psykolog på hälsocentralen. Det är väl mest att man vill uttrycka sin oro, jag vet att vi inte har kontroll över något, vi har inte den makten att bestämma.
Sen när det väl skulle vara dags för förlossning så sade läkaren att de skulle sätta igång mig, att de inte låter graviditeten gå över tiden igen.
Men jag är rädd att jag inte kommer njuta av graviditeten. Helt redo kommer jag nog aldrig bli, och hur man kommer känna när vi väl är gravida igen, det är svårt att säga. Vi (jag) kan inte gruva mig för det redan,
Just nu har jag satt 26/9 som första arbetsdag, men vi får se. En kompis tyckte det var tidigt. Och ja det kanske det är, men jag är så dålig på att säga hur dåligt jag egentligen mår ibland, speciellt till en läkare. Läkaren jag träffade sa också att det var viktigt att skilja på vad som är sorg och inte. För sorg kommer man alltid gå runt med.
Ja det är ju självklart, jag är ju en person som är driven för att jobba. Men jag sover fortfarande dåligt. från söndag till måndag sov jag som en gud! Men från mån till idag tis så har vi båda sovit kasst. Huvudet är liksom klarvaken medans ögonen är tok slut. Psyket får inte vila. För när jag vaknar så kan jag vara gråtfärdig. Jag är så trött. Men idag ska jag försöka göra ännu mer än jag brukar, så får jag se om jag blir tröttare ikväll.. hoppas på det!
Jag har ju ändå mina rutiner, det är skönt. Annars skulle jag nog gå under. Kliver upp en bra tid på morgonen. mellan 8-9. Spelar oftast ingen roll om jag sovit dåligt eller inte så kliver jag upp den tiden. Dricker mitt kaffe och ser på något på tv, bästa på tv nu är national geographic. Älskar programmen som går på den kanalen. :P.
Sen klär jag mig och antigen gör något här hemma eller åker och gör något ärende. Säljer min gamla studentlitteratur nu så jag har oftast två-tre böcker som jag måste skicka iväg. Det räcker bra som ärende, för då kommer iväg en sväng liksom.
Nu ska jag äta sen frukost. tack för att ni fortfarande läser fast det är långt mellan gångerna jag skriver.
