Änglamamma & mamma

Utvärdering och att resa med barn 

En sak som jag tänker på ibland, speciellt när jag läser andras bloggar. Så är det att allt verkar vara så enkelt… klart att det finns några bloggar som skriver som det verkligen är! Det är tufft. Det är krångligt ibland(eller jämt). Man gråter, man skrattar och man får vara kissnödig och hungrig lite längre. Alltid barnet först! 


Men, jag kan ärligt säga, att vi he lärt oss mycket av denna resa. Vi har sido satt oss själva ganska mycket, och andra stunden tänkt på oss för mycket. Någon dag har vi ätit för dåligt på förmiddagen samt druckit för lite vatten, eftersom Juni tagit all uppmärksamhet vilket gör man ser till hennes behov helt och hållet. På Fårö blev det lite så, jag hade inget vatten med mig, som jag alltid brukar ha. Då fick vi köpa. Inga problem, men man glömmer sig själv ganska mycket. Sen glömde vi, att vi hade varit vaken länge och missat att äta någon typ av lunch. Det fick bli en korv innan färjan över i stress ?. Klockan går fort, vi ska hinna uppleva saker och sen ska Juni äta, byta blöja och få sträcka på sig. 


Men en sak vi var bra på, det var att vi har ju varit på Gotland förut. Båda två i våra tidigare liv också, så vi vet vad vill se och uppleva. Vi åker inte på allt! Utan bara sånt vi vet att vi vill se. Vi åkte på många småvägar, längs vattnet. Vi hade ofta inga planer när vi klev upp utan vi åkte mest på känsla. Så måste man nog göra när man har barn med. 


Bild från förra året på Gotland

Sen har vi också insett, att denna resa som vi gjorde den i år. Det var sista gången. Nästa gång behöver vi mer tid. Både på Gotland och sen hemma. Som jag skrev igår, så behöver man få återhämta sig på hemmaplan också. Nu är ju jag föräldrarledig (borde inte heta ledig) men att få känna lugnet innan vardagen kör igång igen. 

Sen kan man inte åka typ 70 mil på en dag fler gånger i livet?. Funkade ju nu med henne eftersom hon tar flaskan, tänk om jag skulle ammat?!?! Hade aldrig gått, speciellt eftersom hon är så bråkig när det kommer till maten. Det är inte bara att ge och sen åka vidare, utan det tar sin lilla tid. 

Men vi stannade fyra gånger på hemresan. Hade hon inte varit med så hade vi varit dumma och kört typ hela sträckan med ett stopp typ. 


Summa sumrum, resan blev verkligen lyckad. Ätit god mat och promenerat, precis som vi tänkte oss. 


En middag som Juni bestämde sig för att sova sig igenom. Vi slog till på en fördrink och förrätt ??. 

Jag önskar att det fanns fler bloggar som skrev som det var/är. Att det inte bara är vackert och fint jämt. Eller att folk måste inse, att bakom en fin bild så gömmer sig mycket krångel eller stress. Jag har tagit bilder när jag har orkat och det funnits tid. Efter måååånga av bilderna så har Juni varit missnöjd, ledsen eller bara trött. Så allt har inte varit en dans. Det tycker jag är viktigt. 


Sen har jag tagit mycket bilder, för att det var Junis första resa. Förra året åkte vi själva. I känslomässigt kaos. Ledsen mest hela tiden men samtidigt försöka hitta någon typ av mening med livet igen. Och det har vi❤️. 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats