Imorse vaknade vi till strålande sol och varmt. Klockan var 05;30. Vi klev nog upp vid 06:00. Fast vi somnat jätte sent så kunde vi inte somna om. Det har att göra med solen som lyser in i vårat sovrum, (som senare kommer bli gästrum). Även om vi har gardiner och mörkläggningsrullgardin så hjälper det inte.
Så nu ska vi byta sovrum igen, till vårat som inte är klart än. Där är det mycket svalare. Då kanske vi kan sova lite längre och Niklas som ska jobba nu behöver all sömn han kan få. Jag har hela veckan planerad iallafall, det känns jätte skönt. Ska träffa vänner och träffa jobbet.
Iallafall så hängde vi på låset imorse på Ica maxi, kl 08:05 var vi där och handlade. Shoppade allt från mat till städgrejer till smink, och dyrt blev det. Men nu behöver vi inte handla på ett tag.
Men oj så ont jag hade i magen innan vi kom fram till Ica, och även hela besöket. Var så rädd att träffa nån man ”typ” känner. Vänner är ingen fara men dem som inte vet. Oj oj vad jag gruvade mig. Men det var ju för att undvika folk vi var där kl 08. När vi väl kom hem så blev jag helt slut, orkade knappt plocka upp varorna.
Efter denna stor shopping så skulle vi måla ute, men det slutade med att Niklas fick måla själv och jag satt bredvid och tittade på och höll honom sällskap. Ena sekunden är allt toppen och nästa så sitter jag och tok gråter, ute, på en plast stol, i solen. Just då vill man bara gå in och dra något gammalt över sig och sen ligga där tills allt går över(vilket det aldrig kommer att göra).
Kroppen och hjärnan är bra konstig faktiskt. För det första så läker mina bröst fortfarande, tråkigt för det känns som bortkastad mat liksom. Fick ju några piller mot det direkt efter förlossningen men inget som slutat helt än iallafall.
Sen har jag ju fortfarande avslag, men det är inget jag lider av egentligen. Jag önskar bara att jag hade haft något annat att tänka och fokusera på istället för det. Som en Penny exemplevis, som skulle ta upp all vår vakna tid.
. Det känns så kontsigt att ha alla dessa förlossningsrelaterade grejer, utan henne. Vi har gjort allt som alla andra föräldrar gör, men vi fick inte belöningen, resultatet. Penny
Sen så kan jag sitta och helt plötsligt tänka att jag vill ha ett barn, Som att det vore en helt ny tanke på nåt vis och att vi aldrig haft något barn. Skit svårt att förklara men det känns som att kroppen saknar något som den borde ha just nu men inte har.Penny. Då känner jag en plötslig längtan efter barn i typ en mille sekund tills resten av mig hinner ikapp med tanken och inser att jag redan har ett, en liten Penny. Men hon är ju inte här och det är väl de min hjärna går igenom flera tusen gånger om dagen utan att man själv reflekterar över det.
Att sakna så mycket så det gör ont, jag trodde inte det var möjligt.
Älskade P ❤️ På fredag blir du en månad. Vad tiden går fort..
