Tack. Tack så mycket bästa du som kommenterade i mitt förra inlägg❤️.
Det betyder så mycket att få höra det du skrev. Att veta att jag hjälpt någon, att finna hoppet igen❤️
Det var precis därför jag startade min blogg, för att kunna hjälpa, iallafall lite.
Jag startade också bloggen för att kunna samla alla tankar och funderingar jag har. Jag älskar att få skriva, det har jag alltid gjort. Det har jag ju nämt tidigare också.
Men jag kommer ihåg, hur jag höll på att vända internet utochin när vi förlorat Penny. Letade som en galning, efter lite stöd. Efter någon som kunde ge mig en livlina.
Jag är så otroligt glad, över att jag har kunnat vara den personen för någon.
För när jag hittade några få bloggar som skrev om ämnet så hade många slutet blogga, det var gamla inlägg. Men jag läste ändå som en galning, massa gamla inlägg.
Det finns många andra sidor också, men då är det inte personer som gått igenom något själv, utan skriver om ämnet och vilka stöd man kan få. Jätte bra att det finns såna sidor, men jag behövde någons egna tankar och funderingar, likaså hur de tänkte om att skaffa ett till barn. Vad hade man för rättigheter? Vad kunde man kräva av läkarna på förlossningen? Alla dem svaren hjälpte mig jätte mycket.
Men nu, nu är det andra funderingar och tankar. Som jag vet att alla föräldrar har, att något ska hända. Att hon ska sluta andas, den tanken är hemsk. Men den finns alltid där och påminner om hur skört livet är.
Men jag låter mig känna så, det är okej. Men jag försöker också tänka smart. Som psykologen läre oss. Att det finns saker här i världen vi inte kan påverka. Jag kan inte gå runt och må dåligt för något som kanske skulle kunna hända. Det funkar inte. Då glömmer jag bort nuet. Men återigen, det är viktigt att man låter sig själv tänka också, och inte stänga ute allt. För då blir det kaos. Man får känna, man får tänka och man får må bra. Det är okej.
Mitt nya motto är nog: det är okej.
Livets kontraster ❤️
Mina små hjärtan❤️❤️. De betyder allt för mig.
