Änglamamma & mamma

Jag vill inte vara sådär mystisk som andra bloggare längre.

Så jag tänker berätta min lilla hemlis nu, för jag tror verkligen på det här. Så sjukt mycket! På ett eller annat sätt så ska jag ge mig sjutton på det här.

Jag har skrivit en barnbok.

Jag hade en berättelse i mitt huvud för nån månad sen. Som jag kände att jag måsta få ner på papper bara, sen tänkte jag inte göra något mer med det.

Men sen så kände jag, att det finns ju så många människor därute som skulle behöva den här boken.

För när jag vänt ut och in på nätet så har jag inte hittat så mycket. Som jag nämnt tidigare så finns det inte mycket om änglabarn och deras mammor. Jo, men det finns inget som förklarar det fina i det, när man väl kommit så långt i processen.

Jag försöker ju tänka att allt har en mening, som ni säkert förstått vid det här laget.

Men jag tänkte mycket på hur jag skulle prata med Juni om sin storasyster. Utan att det skulle bli något hemskt över det. För, för mig är det inte det längre. Jag har, efter en tid vant mig vid tanken och bestämt mig att livet var tänkt såhär. Istället för att bryta ner mig själv, så har jag valt att kämpa framåt istället och jobba med det som livet gett mig.

Så, detta år SKA jag få ett svar, från ett bokförlag. Det är mitt mål. Jag tror på det här och jag vill verkligen ge ut den. Jag vill att den ska finnas på bibliotek, i skolor och hemma hos dem som mist sina barn. Så de ska kunna prata med syskonen och berätta om deras syskon i himmelen❤️ utan att det blir för tungt och för mörkt.

För man kan ju välja hur man ser på allt. Jag har valt att se på det, på ett fint sätt. För det hjälper mig att må bra och vara glad över att Penny kom till oss❣️