Nu tänker jag skriva om Änglamammor. Läs är ni snälla. Det betyder mycket för oss.
Vi finns överallt. Jag hittar dem en efter en på nätet. Via bloggar, via instagram.
Vi är som vänner, alla svarar när vi skriver till varandra. Alla stöttar varandra. Vi är som en familj. ❤️
Jag har hittat flera och sökt kontakt, lite frågor och funderingar. Alla svarar och ingen tycker att något är konstigt. Det är som att vi redan känner varandra.
Jag är så tacksam över alla dessa människor. Att jag får ställa jobbiga frågor och fråga om råd. Att jag får berätta min historia för någon som gått igenom det redan. Att någon orkar lyssna på mig, som redan bär på så mycket.
Jag tycker att alla mammor som bär på ett barn och sedan föder det till världen är starka superkvinnor. Men de som föder barn och aldrig får höra deras barn skrika, som får reda på att barnet inte lever längre innan de ska föda, de barn lever men inte överlever förlossningen.
Alla ni kvinnor, som klarar detta. Ni är hjältar i mina ögon. Många säger att vi är starka, för att vi orkar leva vidare. Jag säger så här: Man är stark, för man har inget val. Man måste försöka, även om man inte alltid orkar så är dessa kvinnor hjältar. Man är inte stark för att man inte bryter ihop.
Man är stark när man orkar bryta ihop. För att man visar sina känslor. Att man inte upprätthåller en fasad.
Man tar så mycket för givet! Sluta upp med det.
Ni hittar en av alla de bloggar jag läst Här. Hon låter även andra Änglamammor berätta sin historia på sin blogg. Ingen lycklig läsning och ni måste inte läsa. Jag vill bara göra ett litet utrop för henne. För det är en fin blogg.
Tack för att ni läser❤️
