Idag samtalade jag om min arbetskollega om min resa, men även hennes resa. Det är inget jag tänker gå in på här. Vi samtalade om att hur viktigt det är att känna och att gråta. Efter detta samtal så kom ännu en kollega in och berättade ännu en jobbig grej som hänt. Inget på skolan så men aj ja, jag vill inte gå på detaljer. Men några andra kom in och grät och min kollega sa då till hen – Att man är inte stark för att man håller allt inne tror jag. Man är stark om man kan visa att man är ledsen och hur man känner. Det kändes där och då som att vi förstod varandra, jag var inte med i samtalet och vi hade inte pratat om detta innan. Så just nu så känns det som att vi förstår varandra bra.
Men samtidigt så känner jag så här, låter hemskt men jag är ärlig. Det känns inte som att jag orkar reagera längre, alltså jag orkar liksom inte. Är det inte mig det handlar om eller drabbar mig, (förstå mig rätt här nu). Men jag har inte energi för att bli ledsen åt andra. Självklart så lider jag med människor och skulle inte vara en dålig vän om något drabbade mina nära och kära. Men jag känner mig som en sten, berättar nån att någon som de känner har gått bort eller något liknande så känns det som att jag inte har den där extra energin för att bry mig som jag skulle gjort tidigare. Alltså det känns sjukt att skriva men jag försöker förklara så bra det går 😛 . Hoppas ni inte missuppfattar mig. Klart att jag bryr mig men inte som jag skulle gjort förut. Fasiken vad hemsk jag låter. Jag är egoistisk absolut, jag hör ju hur jag låter.
Men efter allt jag varit med om, så orkar jag inte gråta mer. Jag orkar inte vara ledsen, jag orkar inte vara ledsen åt för någon annan. Min kropp stänger av liksom. Jag känner helt ärligt inte igen mig själv, för sån här var jag inte förr. Förut kunde jag känna lite väl mycket för andra människor och må riktigt dålig om någon informerade mig något tragiskt. Jag hoppas verkligen att detta bara är en fas, att den går över eller att jag bara känner så här ibland och inte jämt.
Dagen på jobbet har varit bra, riktigt trött i benen nu.,helt slut och är stel. Märks att man är gravid nu. Eftermiddagen var lite stressig och vi fick skälla ett antal gånger. Precis som fritids skall vara. Lite rörigt sådär.
Det är så roligt på arbetet nu, för vi har så mycket ideér för verksamheten och vi vill verkligen få fram det bästa och göra ett riktigt bra jobb.
Laddad är jag, riktigt laddad. Det är så kul att den känslan är kvar fortfarande. Trots att jag arbetat hela långa dagen och igår med. Imorgon är jag ledig så då blir det lunchdejt med kompisar inne i stan. Det ser jag fram emot. Behöver lite energi från dem nu och jag ska försöka dela med mig av min energi också ?
Ha en fortsatt trevlig tisdagkväll❤️
