Ja det blev de imorse. Vaknade, kände en oro eftersom Pyret inte sagt god morgon på en stund. Magkänslan sa: ring!
Jag ringde, Niklas kom och hämtade mig sen satt vi inne på förlossningen i över en timme. Vänta och vänta. Medans vi väntade tyckte jag mig känna Pyret, men för säkerhetens skull ville jag ändå se att allt var okej.
Vilket det var❤. Pyret hade bara vänt på sig och fötterna var uppåt istället för neråt som jag brukar känna annars.
Jag måste säga, att vänta. Fy fan! Det gör de hela så mycket värre. Men jag förstår att de inte har sköterskor eller läkare som sitter och väntar. Vi fick träffa samma läkare som vi haft kontakt med tidigare. Vilket är skönt. Jag tänker på Penny när jag träffar han.
När vi fick komma in i ett rum så fick vi komma in ett annat än vi låg i somras. Niklas kommer ihåg vilket, inte jag.
Men alla instrument inne på rummen, när de ska mäta hjärtljuden på bebis. Ett sånt låg där inne. Bröt ihop direkt.
Det är mycket svårare än vad jag trodde. Man vet inte hur man ska reagera förens man utsätts för det, då reagerar man.
Vi missade vår träff med psykologen idag,men jag meddelade varför. Vi ska egentligen bara träffas för en sista träff liksom.
Sen ringde jag jobbet. Meddelade att jag inte kommer idag. Mitt psyke är helt ur balans idag ,efter denna morgon.
Idag vill jag bara ligga och njuta av Pyret❤. Känna rörelserna och bara mysa❤. 
