Ja hur blev det nu då med livet som småbarnsförälder? Blev det som vi hade tänkt oss? Jag tänker mest på sånt som vi sa att vi aldrig skulle göra eller hur vi skulle göra.
Vi ska inte bli en babblarnafamlij, nej nej. Jag vägrar. Hur svårt kan det vara att roa ett barn? Nån ordning får det ju vara!
Ja hur blev det då? Haha! Klart att vi tittar på babblarna.
Jag använder nog detta som ursäkt, men Juni var inte en dans på rosor som liten och jag längtade tills hon var stor nog för att kunna se på babblarna och kunna titta på det en stund så man kunde hinna andas?. Ja ni som hängt med här ett tag vet ju hur jag haft det.
Jag har ”klagat och klagat”
Men en sak tänker jag iallafall på, det är att jag medvetet slår på något på tvn. Jag slår inte igång barnkanalen och sen går därifrån. Utan jag slår på det vi ska se och så tittar vi på det tillsammans(Jag dömmer absolut ingen som gör på något annat sätt, jag skriver bara hur jag tänker och gör).
Sen är det tufft att roa ett barn hela tiden och även barnet behöver få sitta ner en stund, vi läser även böcker men oftast blir det tvn, det kan jag ärligt säga.
Så summan av kardemumman, är att vi ser på babblarna ofta?. Jag går och sjunger på det varje dag, när jag går med vagnen så surrar det i mitt huvud. Igenkänning på den någon? ??♀️.
Nästa grej då: att vi skulle hålla ordning. Alltså att hennes grejer inte skulle ligga utspritt här hemma.
Verkligheten är väl ganska bra ändå. Vi plockar undan varje kväll och ibland flera gånger under dagen. Men det bästa är att Juni inte har en helt uppsjö av leksaker just nu och har heller aldrig haft. Men vi har insett att vi måste köpa lite mer leksaker. Men gåstolen är fortfarande en hit, hon försöker träna på att gå utan den och vi tränar fortfarande på att krypa. Som fortfarande inte är en hit, alls. Men jag försöker få henne att variera mellan gåstolen och lunga aktiviteter.
En annan sak som jag såg framför mig som livet med barn var att jag och Juni skulle åka och träffa mina vänner och deras barn. Flera gånger i veckan. Mysa på och fika och bara umgås. Åhh så härligt vi skulle ha.
Hur verkligheten ser ut..
Nja riktigt så blev det ju inte. Vi har spenderat den största tiden hemma. Helt självvalt! Det har bara blivit så, jag har inte orkat och Juni har inte sovit. Så många kompisdejter har det inte blivit på 8-9 månader.
Men det har blivit bättre med Juni och jag har återigen mer energi??. Så vi hoppas vi kan få till några dejter framöver, om alla kan bli friska någon gång?.
Jag kan med handen på hjärtat ärligt säga att jag trodde det var lättare med barn. Var jag fått den idén ifrån vet jag inte alls.
Jag har ju nära och kära som har barn och jag kan väl inte påstå att dem gett mig den bilden heller, eller kanske lite?. Men alla barn är ju olika. Ingen är den andra lik. Alla mammor har olika mycket energi och ork till att göra något. Så ja, så ser det ut just nu i vårat liv❣️. Och jag är nöjd, precis som vi har det. Jag tror bara att man kan kasta alla gulliga mysiga tankar man har kring den här tiden hemma med barn, i sjön?. För det kommer troligtvis inte bli så, kanske för vissa men ha inte för höga förväntningar. Det trodde jag inte att jag hade men tydligen så fanns dem där ändå, lite gömd.
