Hej! Detta .är mitt allra första blogginlägg, är lite ny som sagt. Men idag är det två veckor sedan mina förvärkar körde igång. Var så glad att nånting kändes eftersom jag haft en väldigt behaglig graviditet utan några större problem. Två veckor,,fan vad veckorna går fort. Som min kära fästman sa förra veckan: tiden brukar ju gå fort när man har kul.. Detta stämmer alltså inte i vårt fall.
På måndagen åkte vi in på rutinkoll för ultraljud på förlossningen, eftersom jag nästan var 2 veckor över tiden, allt såg jätte bra ut och hon fick näring från navelsträngen precis som hon skulle. Han som gjorde ultraljudet frågade om jag ville göra en hinnsvepning, men jag tackade nej eftersom min kropp redan var igång med värkarna och att det var bäst att låta allt ske när det skulle. Min oro på slutet var att behöva bli igångsatt och att kroppen inte skulle starta igång förlossningen själv, så jag var jätte glad att allt var på g.
Men vi bokade en tid på fredag samma vecka för igångsättning om inget hade hänt. Men på tisdagen kände jag värkarna mer och mer täta än tidigare, på söndagen och måndagen hade jag kunnat gjort saker mellan värkarna, som att hoppa in i bilen, knyta skorna, laga mat och så vidare. Men nu var dem verkligen täta. Min käraste var på jobbet men kom hem på lunch, mest för att jag inte kunde laga mat mellan värkarna och för att han var lite less på jobbet nu. Han hade ju tänkt haft sina pappadagar nu eftersom hon var beräknad den 19 maj så han gick mest och väntade. Sen var det ju också kanon väder, 27 grader och sol denna tisdag.
När värkarna blev så täta så laddade jag ner en värkapp och hann inte ens på toaletten utan att en värk kom och jag hann ju inte ta tid på den eftersom jag inte hade telefonen med mig ?.
Hade även kontakt med en kompis som skulle föda några veckor efter mig och som sa att : värkarna är ju regelbundna nu Cissi. ( min kompis är faktiskt inne och föder i detta nu och jag är jätte exalterad för hennes skull och super nyfiken).
Min kära fästman och jag åt lite korv och makaroner, var helt tomma på idéer eftersom vi båda förstod att det snart var dags. Men sen ställde min sambo en fråga: men du känner att hon rör sig å så?
För jag brukar alltid göra ett ljud när hon rörde sig och jag antar att han inte uppfattat något sådant ljud på ett tag från mig eller att jag ens nämt nåt om det. Då förstod jag på nåt konstigt vis, jag sa: vi ringer nu, jo det gör vi. Eftersom värkarna var på g. De frågade också om jag hade känt fosterrörelser och mitt svar då var faktiskt : att jag kommer faktiskt inte ihåg, jag har varit så fokuserad på värkarna nu sen dem startade. Och så små skrattade jag lite för jag kände mig som en idiot, hur kan jag inte haft koll på mitt egna barns rörelser?!?
Vi fick komma in och vi träffade en trevlig barnmorska som ledde in oss till ett rum, en ny barnmorska kom in som heter Erika, hon skulle kolla hjärtljuden med cgt maskinen, hon rörde omkring den där knappen eller vad jag ska kalla det på min mage och jag kände direkt att nåt var fel, man känner det på nåt vis…. Hon sa till mig : att du vet att allt kan gå väldigt snabbt om det skulle vara nåt va?
Efter det så försvann hon ut ur rummet och in kom , jag tror det var 4 pers, en läkare och fler barnmorskor.
Läkaren som kom in gjorde ett ultraljud på mig, vi såg inte bilden då som man gör annars, nån sköterska tog blodprov på mig i armen som jag inte ens hann förstå att hon gjorde. Jag kommer ihåg att allt började snurra och de frågade mig hur jag mådde, jag sa att : jag vet inte, allt gick så snabbt och ni blev så många här inne.
Efter ultraljudet bad läkaren min sambo sätta sig närmare, läkaren satte sig på kanten av sängen och inna han ens hade satt sig på sängen så förstod jag.. Jag kände att han inte ens behöver säga det för jag vet redan.
Det finns inga hjärtljud,
