Header Image

Änglamamma & mamma

Välkomna hit! Mitt namn är Cecilia Berlin Palm. I den här bloggen kan jag vara mig själv. Jag kan sväva iväg precis hur jag vill. Jag är gift och har två barn. Jag är änglamamma till Penny som föddes 1 juni 2016 och mamma till Juni som föddes 23 maj 2017. Jag skriver ibland en hel del och ibland blir det en paus. Men jag skriver för min egen skull och hoppas att ni kan känna igen er i något eller bara få en liten tankeställare. Hoppas ni ska trivas här. Ni får mer än gärna lämna ett litet avtryck, genom att trycka på hjärtat eller lämna en liten kommentar. Alla är välkomna ??❤️ Samarbetsförfrågningar : [email protected] <a href="http://bloggar.xn--beskstoppen-tfb.se/medlem/cissiberlin" rel="nofollow"><img src="http://btikon.se/btstats.php?u=cissiberlin" border="0" /></a> <script type="text/javascript" id="tourntracking" class="29917"> (function() { var blogger = document.createElement("script"); blogger.type = "text/javascript"; blogger.async = true; blogger.src = ("https:" == document.location.protocol ? "https://" : "http://") + "www.tourn.se/blogger.js"; var s = document.getElementById("tourntracking"); s.parentNode.insertBefore(blogger, s); })(); </script>

Första promenaden utan P

Publicerad,

image

 

Imorse efter morgonkaffet bestämde jag mig, för att ta första promenaden utan P. Den svängen som jag skulle gå med henne, i vagnen. Det var de enda jag tänkte på när jag gick, att här skulle jag slita och svettas så gravidkilona skulle rasa. Men nu kämpar jag bara med gravidkilona, ingen vagn, ingen Penny i den.

För att inte sätta mig ner på vägen och gråta så slog jag på ett jätte gammalt avsnitt från sommarpratarna med Camilla Läckberg, det var från 2007 tror jag.

Mellan hennes berättelse om hur hon började skriva så for mina tankar omkring, jag försökte hela tiden tvinga tillbaka mina tankar och få någon ordning på dom och njuta av promenaden. Men det gick inte riktigt.

 

 

image

 

Idag ska jag träffa min allra käraste vän, alla min vänner är mina käraste, men denna håller jag nog lite närmare än alla andra. Sorry brudar❤️. Men ni förstår nog vad jag menar.

Denna bästa vän har ju fått en otroligt söt pojke, Theo. Jag är så stolt över henne så jag finner inga ord.

 

Jag är otroligt nervös för idag, mest för att jag inte vet hur jag kommer att reagera. Detta blir det första mötet med ett nyfött barn sen Penny.

 

Jag vet, och känner, att det är inte själva barnet som är jobbigt eller hur jag ska förklara. Utan hela situationen. Mina vänner kommer att göra saker som jag inte får göra, jag var ju först med att bli gravid i våran kompiskrets. Jag skulle ju berätta hur allting är med barn och amning. Jag skulle vara den som informerade om hur allt var innan de andra skulle föda och få uppleva den häftiga känslan. Att få föda barn är så sjukt häftigt, inget jag skulle göra flera gånger om varje dag direkt, men häftigt.

Mina vänner får amma sina barn, gå med dem i barnvagn, se dem utvecklas och ta sina första steg. Det är det som är det jobbigaste, inte att se barn. Jag vill att alla mina kompisar ska kunna njuta och må bra, jag vill inget hellre.

Och ni får göra det framför mina ögon, jag kommer bli otroligt lycklig om ni gör det. Gör det för min skull, jag vill att ni ska må bra och ha inte dåligt samvete. Njut! För min skull, snälla❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *