Så får det bli

Alltså ni som känner mig, ni känner mig.

Sugen som fan på något för att sen dra sig ur, inte ofta men ibland har det hänt.

Jag ska ju försöka lära att känna mig själv mer, det är ju de som är själva grejen.

Så, jag har nog bestämt mig nu. Att skita i kursen. Alltså från supertaggad till att känna av ångesten som kommer krypande igen.

Ja, det är ju inte bara att läsa och skriva, det är ju så mycket mer. Alla skolportaler, alla program som måste fixas för att kunna vara med på föreläsningarna.

Så nej, jag måste njuta av tiden som är nu och tiden som kommer att komma. Istället för att försöka trixa och planera. När jag vill kunna sätta mig i soffan och bara njuta, jag kommer ihåg att jag längtade efter det när jag pluggade. Att slippa ångesten.

Ja är ju helt klar med min utbildning, som tog så jäkla lång tid. Varför utsätta sig igen? Klart att jag kan utvecklas av det, men nej.

Nej. Det är nog.

Jag är ju lärare i flera ämnen och är fritidspedagog. Det räcker med det. Just nu.

Så får det bli.

Oj oj, Cissi som har så lätt att dyka ner i något och sen känna efter. Känn efter före! Det är mitt nya motto.

Japp.