Hela dagen igår var kanon. Helt jäkla underbar.
Kändes nästan lite konstigt när vi la oss. Inget skrik. Bara skratt. Hur sjukt?!
Alltså i flera veckor i sträck, har hon varit helt upp och ner. Skrik och skrik. Ja jag vet att barn har perioder och utvecklingsfaser, men precis som det står så ska man inte ge upp. Men känner sig verkligen på bristningsgränsen. Eller jag har gjort det.
Men igår, jag vågade knappt säga något om det högt för att förstöra det ?. Jag vågade inte ropa hej liksom.
Det blev bra. Jag satt i soffan från ca 12:30 till 16:30. Juni vaknade ju bara för lite mat mellan sovningarna och somnade om. Kvällen kom och vi åt mat tillsammans, utan skrik och hon var en glad tjej.
Sen tog vi en promenad tillsammans. Hela familjen. Med energi. Förstår ni?! Hur konstig denna dag blev för oss???. Vi har hela tiden varit förberedda på att det skulle komma skrik. Hela dagen gick jag och väntade på det. Kvällen kom. Hon och N tog ett bad, sen åt hon och sen låg och skrattade och var glad. Vi somnade allihopa kring 21:30. Sen vaknade Juni imorse, klockan 7!!! Alltså en vilodag igår och denna drömnatt❤️❤️.
Jag känner mig som en ny människa idag. Perfekt, för idag får vi besök. Massor av barn och massor av föräldrar. Då får vi se hur mycket fika man får i sig idag ☕️?. Laddar med kaffe nu redan.
Måste bara säga att jag älskar vädret❤️❤️. Massor av regn ute och tända ljus inne, med en sovandes Juni?❤️.
Åh vad jag ska försöka uppskatta dessa ”lugna” dagar nu. Men vem vet, det kanske bara var igår som det var så härligt?
