Igår, då grät jag. Flera gånger. Jag kände att min superbraiga tålamod som jag så stolt pratar om, sakta sakta började att försvinna. Det började redan natten till igår. När jag var nära på att lägga mig i gästrummet för jag orkade inte ligga och lyssna på Juni som vred och vände sig och aldrig…