Bm sa efter undersökningen: nu har det hänt grejer! Nu kan vi ta hål på hinnorna och köra igång. Idag blir ni föräldrar! Idag blir det bebis! Jag ska bara prata med läkaren och informera lite så kör vi igång om ett tag.
Va?! Sa jag. Shit! Oj! Svårt att fatta att det äntligen var på g… fick typ en chock! Eftersom jag hade ställt in mig på att det skulle ta lite mer tid.
När Niklas kom tillbaka så stod jag och såg lite lurig ut. Han undrade var som pågick och om allt var bra.
Ja sa jag, jätte bra! ?. Sen tror jag att jag sa: vi ska bli föräldrar idag!
Sen så återberättade jag allt, men jag hann inte berätta ALLT som Bm sa förens hon kom in igen och gick igenom allt igen.
Sen var det dags, att lägga sig ner och ta hål på hinnorna. Det gick bra. Sen satte de en elektrod på Pyrets huvud och jag fick även cgt som var trådlös, vilket var skönt så jag kunde röra mig mer fritt.
Efter detta så väntar man på att värkar ska komma igång, men de gjorde inte. Inte riktigt så kraftiga som de bör vara, så då fick jag värkstimulerande för att det skulle gå lite fortare. Under hela tiden så var jag glad. Jag skrek inte av smärta och jag bara log så fort jag fick värkar. Helt sjukt egentligen, men jag hade tränat på det enda sen jag blev gravid typ och ja kände av den första smärtan.
Hela tiden så lyssnade vi på vår spellista som jag hade gjort. Massor av mysig och skön musik. Typ Elton John, Queen och även Jerry Williams ??. Så stämningen var på topp inne i våran sal iallafall!
Efter ett tag så tyckte Bm att det inte hände så mycket så hon ökade på det värkstimulerande droppet, då skulle jag försöka gå på toa också men det gick inte för jag fick krystvärkar. Då jäklar ryter man typ ?. Samtidigt som jag typ pratade helt normalt.. då kom Bm och sänkte droppet för det blev nog lite mycket ändå sa hon.
Då förklarade jag för henne att jag ville krysta, och hon tittade efter för att se om det var dags för det, men nej. Jag fick hålla mig ett litet tag till, Pyret var inte tillräckligt långt ner än.
Det var så otroligt jobbigt att inte få följa med värken, för det blir mycket lättare om man bara följer med och slappnar av(iallafall för mig) men nu fick jag inte det, jag måsta knipa vilket var otroligt jobbigt.
Mellan allt detta så var det en Bm och en sköterska där med oss. Vi pratade om spökhus och att vi hört om olika personer som varit med om spöken ?. Haha!!
Medans jag tog värkarna så kände jag att jag ville säga något på just det ämnet som de pratade om då, så jag fick hoppa tillbaka till just det ämnet efter värken ?, fast de pratade om något annat?.
Efter några minuter så kollade Bm igen för att se hur långt Pyret hade kommit och då sa hon ÄNTLIGEN att det var dags att krysta.. Så skönt att äntligen få följa med på det kroppen vill.
Efter bara några få krystvärkar så var hon ute.. hon skrek inte men harklade sig. Hon var så fin❤️
Jag tror jag sa något i stil med: Hej pennys lillasyster.
De var mina första ord till lilla Pyret❤️
Efteråt så mådde jag oförskämt bra. Jag kunde gå på toaletten och jag kunde även göra allt detta SJÄLV.
Denna förlossning är raka motsatsen mot min första förlossning. Nu bortser jag från det som hände men kroppsligt så var jag betydligt mer mör den gången än denna gång. Min kropp har återhämtat sig sjukt bra och jag är så stolt över den. Att den har burit två barn på så kort tid❤️.
Tack för att ni läst och tack för att ni läser❤️
❤️Så fint!
Tack??
❤️