jag har gått igenom mina första inlägg här på bloggen.
Oj vad känslor det, att jag lyckades sätta ord på allt. Att jag lyckades skriva?!
Här kan ni läsa mina allra första inlägg om ni inte gjort det❣️. Massor av känslor.
Jag tror att det var mitt sätt att överleva. Eller jag vet att det var det. Eller är, för idag är en sån dag. När jag känner för att skriva, hela hela dagen. Och det ska jag göra.
Jag reflekterar när jag skriver. Jag får ordning på mina tankar då.
Något vi ska göra till en tradition nu, det är att åka till Gotland, varje år om vi kan. Varje sommar. Då är P extra mycket med på något vis. Det känns som hennes lilla resa, eftersom vi åkte dit nästan direkt efter förlossningen.
Naturen och alla olika fik vi var på, havet och djuren❤️. Jag kommer nära P då. Jag får ett tillfällen att lyssna och ta in.
Ni får mer än gärna dela min blogg och mina inlägg, med nöje! För jag vill nå ut till andra änglamammor, jag vill göra mig hörd. Jag vill berätta min berättelse och mina upplevelser. Jag vill göra andra människor medvetna, jag vill ge andra människor hopp, hopp om en framtid som är fylld av ljus och inte mörker.
Verkligen bra att du berättar! – och tack för att du delar med dig. Stor varm kram.
Tack så jätte mycket❣️? kram ?