Att vilja kasta in handduken

Fy fan.. ja så tänker jag börja detta inlägg.

Det kommer bli en hel del klagande, så sorry❣️.

Alltså igår hade jag verkligen lust att kasta in handduken som mamma. Säga upp mig och rymma någonstans.

Men, det gör man ju såklart inte.

Men jag är så less på att läsa om hur fint allt är hela jävla tiden. Klart att människor är människor och väljer att visa upp det fina. (Ja det gör jag också).

Men man känner sig jävla nere. Som världens sämsta mamma. Ingenting fungerade igår för mig och Juni. Vi klickade inte alls.

Tror det är tänder på g.

Men jag var så trött så trött när N kom hem.

Det kändes som att jag inte gjorde annat än att gå med vagnen och Juni. Fyra gånger var jag ut och hon vägrade att sova de flesta av gångerna. Så ni kan ju tänka er hur härlig den dagen blev.

Men, jag fick iallafall sova själv inatt❤️. Jag ogillar verkligen att inte sova bredvid min familj, för jag sover ganska oroligt då. (Kanske är det fler som gör det?)

Men jag var så utmattad efter dagen med Junsan så jag somnade på stört?.

Det jobbigaste av allt, är ju: att även om Juni är skrikig som bara gröne vissa dagar. Så är hon sjukt duktig på att charma mig?. Så fort hon ler så smälter man ju?❣️. Ja hon vet hur man ska tas ??.

Idag kunde jag iallafall se livet på den ljusa sidan igen?. Ganska utvilad och sen fick jag äntligen tid till att klippa topparna hos mamma??. Lyssnade på hög musik i bilen och körde allsång❣️(med mig själv ?).

Denna helg kommer jag försöka ladda lite energi. För det behövs! Glöm inte det❤️