Det ska bli skönt att få leva igen
Börjar känna mer och mer.. mina förvärkar övergick till värkar igår. Satt och log i bilen och niklas undrade vad som hände med mig??. Haha! Men de försvann efter typ 20 min. Önskade verkligen att något var på g, men icke.
Hade ont inatt med så jag har inte fått ihop många timmar sömn. Denna värk har jag inte känt av tidigare så någonting är på, så måste det vara bara!
Vaknade vid 6 imorse och Niklas fick värma på risgrejen åt mig, som man kan fästa runt ryggen, super skön(tack kära vän för lånet❤️). Tog mig en alvedon efter frukosten och somnade i två timmar i soffan.
Idag kommer det alltså vara ett luuuungt tempo här hemma ?.
Med alla dessa värkar så kommer mina minnen tillbaka, jag måste hela tiden koncentrera mig på Pyrets rörelser, nästan så jag fokuserar mer på dem än själva värken.
Jag blir så trött!
På riktigt, men för mig så känns det som att göra något annat när jag känner av detta vore konstigt. Det går inte för hjärnan. Jo det skulle väl gå, men psykiskt så måste jag. Jag har inte kraften till det också, att kunna göra flera saker samtidigt. Jag går in i mig själv helt enkelt. Redan vid de första värkarna.
Ställde in en dejt med en vän ännu en gång.
Jag längtar tills jag kan ”börja” leva igen. Det känns så, som om jag haft ett år på paus typ.. inte träffat så många människor, inte pysslat med så mycket, inte varit med på mycket festligt. Men så är det ju när man är gravid också, det vet jag. Men förra graviditeten så slöt jag mig inte på samma sätt som denna graviditet. Då kunde jag vara med på en massa saker, styra upp middagar här hemma och var gärna med på saker.
Detta år har det blivit helt tvärtom.
Det ska bli skönt att få leva igen.