Header Image

Änglamamma & mamma

Välkomna hit! Mitt namn är Cecilia Berlin Palm. I den här bloggen kan jag vara mig själv. Jag kan sväva iväg precis hur jag vill. Jag är gift och har två barn. Jag är änglamamma till Penny som föddes 1 juni 2016 och mamma till Juni som föddes 23 maj 2017. Jag skriver ibland en hel del och ibland blir det en paus. Men jag skriver för min egen skull och hoppas att ni kan känna igen er i något eller bara få en liten tankeställare. Hoppas ni ska trivas här. Ni får mer än gärna lämna ett litet avtryck, genom att trycka på hjärtat eller lämna en liten kommentar. Alla är välkomna ??❤️ Samarbetsförfrågningar : [email protected] <a href="http://bloggar.xn--beskstoppen-tfb.se/medlem/cissiberlin" rel="nofollow"><img src="http://btikon.se/btstats.php?u=cissiberlin" border="0" /></a> <script type="text/javascript" id="tourntracking" class="29917"> (function() { var blogger = document.createElement("script"); blogger.type = "text/javascript"; blogger.async = true; blogger.src = ("https:" == document.location.protocol ? "https://" : "http://") + "www.tourn.se/blogger.js"; var s = document.getElementById("tourntracking"); s.parentNode.insertBefore(blogger, s); })(); </script>

Får man skriva det här? Som mamma

Publicerad,

Jag är så less, eller jag var det imorse när jag vaknade.

Less på livet. Att det är samma lika hela tiden. Juni sover dåligt, vaknar och skriker i timmar på nätterna . Inget tålamod, varken hon eller jag. Jag vrider och vänder på mig själv för att det ska vara hyfsat glada miner.

Ibland så längtar jag ihjäl mig efter jobbet. Att få göra något helt annat. Att få bryta det här hamsterhjulet som vi är i.

Men när några minuter gått av morgonen så blir man ju så kär i sitt barn(igen) och vill aldrig släppa henne. Aldrig❤️.

Men, ibland så älskar jag inte att vara mamma. Det är liksom inte min ”drömroll” som kanske vissa känner. Eller vissa kanske känner som mig?

Ja, jag vet att man kanske borde fattat det innan man skaffar barn, att det är tufft, tufft som fan. Men det gör absolut inget.

Jag kommer alltid älska Juni. Inget, inget jobb är bättre än att få vara hemma med henne❤️. Ingen får tro något annat.

Men ibland så måste man få ventilera sina känslor och bara få häva ur sig dem. För att orka så måste man få göra det. Det är inte alltid en dröm att vara mamma, eller att vara hemmaförälder.

Nu ska jag hinka kaffe, försöka slänga på mig något hyfsat fint från garderoben. Sen smeta på något typ av kladd i ansiktet. För idag ska vi iväg på ännu en lunch. Älskar att få äta borta❣️. Så slipper man tänka på mat hemma, och som alltid blir typ lika?.

Näe, nu ska jag dra på mig ett flin, vara glad och tacksam för livet❤️.

Ha en fin lördag☀️

2 Kommentarer

  1. Det är så skönt med dig, att du skriver så ärligt och bra, som säkert Alla nångång känner!
    Jag känner så typ varje dag, inte hela tiden men någon gång varje dag vill jag bara få stänga dörren, gå ut och bara vara Jag, vilket känns typ omöjligt när jag är ensam med barnen ganska mycket!
    Det är tur att man sekunden senare möts av ett leende eller bus & skratt så man orkar en stund till ❤

Lämna ett svar till Linda Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *