Går man sönder? – Änglamamma & mamma

Änglamamma & mamma

Välkomna hit! Mitt namn är Cecilia Berlin Palm. I den här bloggen kan jag vara mig själv. Jag kan sväva iväg precis hur jag vill. Jag är gift och har två barn. Jag är änglamamma till Penny som föddes 1 juni 2016 och mamma till Juni som föddes 23 maj 2017. Jag skriver ibland en hel del och ibland blir det en paus. Men jag skriver för min egen skull och hoppas att ni kan känna igen er i något eller bara få en liten tankeställare. Hoppas ni ska trivas här. Ni får mer än gärna lämna ett litet avtryck, genom att trycka på hjärtat eller lämna en liten kommentar. Alla är välkomna ??❤️ Samarbetsförfrågningar : [email protected] <a href="http://bloggar.xn--beskstoppen-tfb.se/medlem/cissiberlin" rel="nofollow"><img src="http://btikon.se/btstats.php?u=cissiberlin" border="0" /></a> <script type="text/javascript" id="tourntracking" class="29917"> (function() { var blogger = document.createElement("script"); blogger.type = "text/javascript"; blogger.async = true; blogger.src = ("https:" == document.location.protocol ? "https://" : "http://") + "www.tourn.se/blogger.js"; var s = document.getElementById("tourntracking"); s.parentNode.insertBefore(blogger, s); })(); </script>

fan vad ont det gör

det värker i hela kroppen på nåt vis

det känns som att jag ska gå sönder, fast det borde jag kanske gjort redan om det nu var möjligt.

jag känner verkligen hur ångesten kryper sig på , sakta men säkert. Jag vet alla tecken och jag känner av dem. Men ändå så kör jag på, jag kör på som vanligt för att det känns rätt.. Men ändå så fel.

Fick jobbet som jag sökte men tackade nej idag. Är inte redo för en ny ”utmaning ” känner jag.

Ska besöka mitt ”gamla” jobb imorgon men känner efter känslostormen ikväll att jag inte kommer orka det. Det är för mycket som händer på en gång just nu. Jag kan inte hantera det lika bra som förut.

Nu försöker jag sortera upp allt i huvudet. Men det går inte, inte alls på samma sätt som förr.

Imorgon ska jag besöka psykologen, störd som man är så försöker jag föreställa hur det kommer vara och vad vi ska prata om… Varför kan man inte låta saker bli som det blir? Istället för att försöka passa in i nån roll som man tror förväntas av en ? Jag ska släppa det nu, och så får det bli som det blir.

❤️

Änglamamma & mamma

Lämna ett svar Avbryt svar