Ibland så har jag så mycket i mig som vill ut.
Men jag kan inte riktigt sätta ord på det, just då.
Jag vill skriva och skriva. Men jag ibland känns det krystat.
Ibland så har jag bloggat för att jag har känt ett måste. Då blir det ingen bra plats för mig. Den här bloggen var ju till för mig och mina känslor.
Men samtidigt vill jag även, att det ska vara en blandning. Det måste inte vara djupt hela tiden. Det kan lätt bli för mycket.
Inte bara för er som läser utan även för mig som skriver.
Ibland är det jobbigt att öppna sig, att skriva ut allt. För när man gräver och öppnar upp sig, det är som att klösa på en sårskorpa som försöker läka.
Den senaste tiden har jag bara låtit mig själv vara. Varit på stan, varit på bio och låtit vardagen varit just vad den är, vardag.
Men, när det gått en tid,när man varit i vardagen ett tag. Så kommer det som ett slag i magen. Igen. Det kommer jag aldrig ifrån. Det är något som jag lärt mig leva med. Eller försöker lära mig iallafall.
Jag försöker iallafall ha mycket positivt runt mig, vänner och glada serier(som man knappt hinner se nu för tiden).
Men jag vet inte hur jag ska göra med denna blogg. Jag funderar på att byta ut den mot en riktig dagbok. Att skriva i.
För jag är en öppen människa. Men ibland så har jag för mycket i mitt huvud som måste ut, som inte riktigt passar här.
Och jag tycker inte heller det känns sjysst att skriva i gåtor, bara för att det ska ut.
Jag vet inte.
Här får ni två urgulliga bilder på mitt älskade kära barn. Hon är ju för söt?❤️
Här var hon inte gammal och provlåg sin säng för första gången ????
