Igår lyssnade jag på ett kort program på SR.
En kvinna, som arbetade inom skolan, gick in i väggen.
Man tänker ofta, kan jag erkänna. Att de är dem som är ”svaga” och inte har energi som går in i väggen.
Men så fel man har. Jag har ofta tänkt så.
Vad är det för fel på mig som inte orkar? Är jag en sån person som inte orkar saker som alla andra? Varför har inte jag samma energi som alla andra?
Jo, det har jag,men alla människor har en gräns.
Dock kanske inte alla vet, vart gränsen går. Förens det är för sent. Man försöker lösa allt och allt känns som lösningar, inte ett liv.
Jag har verkligen ändrat syn på de som är sjukskrivna för utmattningssyndrom mm, för jag har själv varit det.
Det tar ett bra jävla tag, innan man börjar tänka om och lär känna sitt nya jag.
Jag har många gånger skrivit att jag ville tillbaka till mitt ”gamla jag”, men det finns inte längre. Jag är en ny Cissi nu. En ny person.
Jag vill inte tillbaka till mitt stressande jag, för det var inte bra. Det är inte hälsosamt att stressa fram i livet och kasta sig ut på nya äventyr hela tiden.
Livet ska inte kännas som en jäkla ekvation, det ska njutas och upplevas.
Vara här och nu. Ta på dig dina fina kläder, boka den där tjejkvällen, drick det där fina vinet och ha på dig de fina skorna, för man vet inte när livet plötsligt kan ta slut.
Det där sen, vad är det för jäkla ord?
Man vet aldrig när sen blir.
Var här och nu.
Gråta får man, det bör man göra. Men försök, försök verkligen att göra varje bra och härlig. Gör något lite extra, för det är alla värda. Inget är för stort eller för litet.
❤️<<
p>
