Ja, vi skulle ha en lugn helg. Vi försöker träna lite på att inte planera hela tiden och inte försöka fly.
Vi måste försöka att finna lugnet hemma igen, båda två tycker att det känns tomt här hemma. Fast det var ju bara vi två innan också, med Penny i magen då.
Men nu är det verkligen tomt. Man har ju gjort upp planera på hur livet skulle bli och hur mycket mer liv det skulle vara här hemma.
Jag var ju ut i fredags med en av mina bästa vänner. Vi hade såååå jäkla kul. Precis vad jag behövde. Lite sliten var man ju i lördags men det gick bra ändå.
Jag och Niklas var typ hemma hela dagen och bara donade på gården. VI kan summera våran ”lugna ” helg så här:
Lördag: Niklas bakade äppelkaka
två av mina vänner kom hit, vi fikade.
vi flyttade en buske på gården.
Vi åkte och handlade.
Har glömt bort resten av lördagen. Har väldigt dåligt närminne faktiskt. Mitt minne har blivit mycket sämre den senaste tiden. Jag är inte lika mycket på hugget som förr.
söndag: Fikade hos Niklas föräldrar.
fick jordgubbs skott och plantera.
VI slängde skräp
slängde in en bit älg och gjorde en tjälknöl som fick stå under dagen.
krattade gården från barr.
Planterade skotten, bar en hel del jord.
Planterade om kryddor och andra skott från blommor.
Lagade kycklingryta plus matlåda.
Myste och kollade på kristallen.
Detta är alltså våran ”lugna” helg.
Problemet är ju att vi tycker själva att vi inte gjort så mycket, sen när vi la oss och skulle sova så började jag tänka efter på denna hemma helg. VI har fan gjort en hel del ändå alltså. Men för att få vila så behöver ju lämna hemmet. Iallafall Niklas, Hans mobil ringer en hel del.
En av vännerna som var här och fikade i lördags lärde mig en övning om hur man tränar rumpan. Hon går på någon typ av mamma träning. Hon förklarade att man får inte kontakt med rumpan genom att göra squats eller vad det nu heter eller stavas :P. Men jag har inte tänkt så långt som att man måste träna på ett annat sätt, hade jag haft Penny här så hade det blivit självklart att köra mamma träning. Glömmer ibland bort att jag fött ett barn. Fast jag vet ju på nåt sätt att vi går igenom det vi gör. Och att vi varit med om det. Men ändå ”glömmer” jag. Att min kropp inte ser lika dan ut längre, och det är jag stolt över!
Tack Penny, för att lärde mig se vad som är viktigt här i livet, och inte stirra sig tokig på en kropp som egentligen är en helt perfekt kvinnokropp i mångas ögon.
Nu borde jag gå ut å gå , men jag orkar inte gå. Å då skiter jag faktiskt i det också. Så trist att gå den där svängen utan Penny och utan Niklas.
