Världens sämsta mamma 

Alltså idag slog det mig. En kalldusch. Till verkligheten. 

Att inte kunna svara på denna fråga. 

-har du barn sen tidigare? 

-första barnet eller? 

Nej, jag kan inte svara på de frågorna. 

Jag känner mig hemsk. Jag grät i bilen. För det är så hemsk. Att inte kunna prata om Penny. 

För jag orkar verkligen inte, ta dialogen som blir om jag skulle svara på ett annat sätt. Jag ser hur den man pratar med skruvar på sig och bara vill sjunka genom jorden. 

Personen tror säkert att den sagt något dumt och fel. 

Men egentligen, så vill jag gärna prata om Penny. 

Älskar att kunna prata om min förlossning,bland annat,med vänner och nära och kära.  
För jag kan inte säga: ja men förra gången jag var gravid, eller inte som med Penny. 

Jag slutar prata istället. Det är liksom lika bra. Jag blir tyst. 

Jag känner mig som världens sämsta mamma, som inte pratar om Penny. Som inte bara står på mig och säger; nej detta är mitt andra barn, vårat första är i himlen. 

Men det finns ju ingen som inte skulle bli obekväm av det. 

Men det är ju en Big deal. Det är inget man bara säger liksom i förbifarten. 

Det kanske blir lättare med tiden. Det brukar det bli. 

Pennys hörna i Pennyrummet ❤

Världens bästa tassar. Som gör mig så glad❤❤