Alltså amning!
Vilken grej. En enda stor soppa i början alltså.
Än så länge så ”klickar ” det inte riktigt. Jag trivs inte alls med själva amningen.
Jag har pratat med vänner som säger att det tar ett bra tag innan det liksom klickar och man kan på riktigt säga att man trivs med det. Hur länge ska man egentligen behöva ”stå ut”? Alls gör som de vill och vad de själva tycker passar.
Man ska inte pressa sig själv.
Så sa en kär vän. Det tar jag verkligen till mig.
Jag ska göra som jag vill, det som passar oss. Inte göra det som förväntas av oss, då blir ingen glad.
Men det är verkligen ingen dans på rosor med amning. Alltså förlossningen är fan enklare än amningen.
Jag tyckte jag hade en sund inställning till amning i början. Det blir som det blir. Så tänkte jag. För det är dumt att ställa in sig på något, man blir bara besviken eller ledsen. Och man sätter även press på sig själv helt i onödan.
Nej, man gör som man vill och det som är bäst för en själv. Det måste man ha i åtanke. Folk är så konstiga när det kommer till amning. Många som kan vara dömande, vilket jag tycker är hemskt!
Vi kvinnor måste stötta varandra och inte dra ner varandra.
