Det är hemskt att det är många som känner sig som en dålig förälder nu för tiden.
För vissa föräldrar gör nog många ”fel” enligt dem själva. Men många är så rädd att bli döma idag, tror jag.
Vilket jag fullt förstår, det är otroligt lätt att döma någon idag. Speciellt eftersom allt skrivs ut på nätet.
Men, man måste väl få kunna göra som man vill med sina barn utan att någon dömmer en? Eller? Alltså utan att barnet far illa vill säga.
Jag, mår riktigt dåligt över en sak faktiskt .
Som jag vill erkänna. Det är att i stort sett hela Junis liv, så har hon skrikit och så otroligt svår att underhålla.
På kvällarna speciellt, vi gör allt ,allt man SKA göra för att bädda för en bra natt. Men dessa tips har inte funkat för oss, alls.
Så vi bestämde oss för att göra tvärtom istället.
Tidigare, har vi varvat ner, dämpat belysningen, badat och ätit så hon ska vara mätt. Jag har läst för henne och bara laddat med närhet. Men ändå så har det slutat i två timmarsskrik. Man ska alltså inte gå ut ur rummet med barnet utan man ska vara kvar i rummet och visa att det inte är någon fara. Står det på nätet då..
Men det har inte funkat här hemma, alls. Vi har varit helt slut varje kväll, knappt orkat gjort något alls, förutom att typ se på tv och sen sova. Ja all ork är liksom helt borta på kvällarna.
Jag däremot förstår inte hur andra orkar träffa folk och ha middagar, eller åka på en massa aktiviteter. För mig är det en värld som är såååå långt borta.
Klart att juni skulle må bra av lite aktiviteter, och vi gör saker men oftast så är jag helt slut när vi kommer hem och orkar då knappt med kvällen.
Så vill inte jag att livet ska vara. Sen förstår jag också att det är många som känner som mig, men inte säger något.
Men det här med skärmar och tv. Jag var såååå emot det tidigare, innan Juni visade sin starka vilja.
Så nu, är jag så glad om hon vill se på tv en stund. Eller nu, när hon älskar gåstolen och inte vill något annat så får hon vara i den.
Men jag känner mig dålig, när hon sitter i den mest hela tiden. För något annat vill hon inte göra. Inte just nu. Då får det vara så.
För oj så olycklig jag varit innan, när inget annat funkat för henne. Hon vill ju så mycket men hon kan ju inte allt nu, fast hon vill.
Men att ta sig fram i gåstolen är det bästa hon vet just nu och då får det vara så. För hon kommer ju inte sitta i sin gåstol för resten av livet. Hon kommer heller inte vilja sitta framför tvn för alltid.
Men man känner sig lite sämre som mamma, när man bara vill ha en paus. Dricka sitt morgonkaffe en liten stund.
För det är så jäkla intensivt med barn alltså. För er som inte visste det?.
<
u har inte alla barn Junis energi, och många mammor har säkert energin till att göra hur mycket som helst. Jag avundas dem föräldrarna, verkligen❣️.
Men jag känner såhär, jag orkar inte ta alla fajter. Jag vill ha en paus ibland.
Kan vi inte alla bara erkänna det utan att känna skuld eller behöva vara orolig för att bli dömd?
Mer nätkärlek, snälla❤️
