Imorgon ska vi till bm. Lyssna på hjärtat❤
Bara den meningen gör mig nervös nu. Ju närmare vi kommer morgondagen, ju mer nervös blir jag.
Allt kommer vara bra. Men just grejen, jag har ingen aning om hur jag kommer reagera. Jag försöker heller inte planera något i huvudet. Men det är väl det som gör mig nervös. Att jag inte har kontroll.
Idag pratade vi om Penny, jag och mina föräldrar. Jag säger återigen, att hon gjorde det hon skulle. Det hon kom till oss för att göra. Föra oss närmare varandra. Vi som behövde komma varandra närmare gjorde det. Även jag och Niklas❤.
Penny gav oss så mycket kärlek, inne ifrån magen. Hon sparkade och bluffade. Gjorde mig handikappad de sista två veckorna ?. Hon gav mig en massa finnar som gav mig ärr, vilket leder till att jag tänker på henne❤. Vissa saker vi gjorde med henne samtidigt i magen,mycket minnen❤. Många fina minnen. Allt vi renoverade medans hon låg i magen. Jag låg på golvet och slipade det i hennes rum. Målade golvlister, målade tak. Klippte gräsmattan höggravid för att få ut henne?.
Imorgon, kommer jag höra Pyrets hjärta. För första gången. Gruvar mig.
Mitt i allt detta så är jag sådär ytlig också, väga sig. Jag känner mig så fräsch och inte alls sådär pluffsig och knepig. Men så ska man ställa sig på den där vågen och få en siffra, som ska säga hur jag ska må. Kan man sluta upp med att vara så ytlig. Mår jag bra så ska inte en siffra säga åt mig hur jag ska må!
Sen ännu en grej, vår tidigare bm är sjukskriven. Så vi har fått tid hos en annan. Hur kommer detta bli? Hur kommer hon möta oss i allt?
Säkert jätte bra.. men det är svårt med allt. Det är det.
