Morn morn. Idag känner vi av fogarna.
Tycker verkligen det är lite knepigt, men tanke på att man födde barn i juni, då borde inte kroppen hunnit gå tillbaka tycker jag. Men jag är ingen expert på ämnet.
Jag hatar dessa spökveckor! Jag blir lite smått galen. Jag vill inte vara den personen som oroar sig i onödan. Men det blir tyvärr så ändå, det går inte att stoppa helt. Men jag vet att jag kommit långt, i och med allt som hänt.
Mina vänner säger att jag är klok, vår bm säger att jag är klok. Det tycker jag är skönt. Tror jag kommit såhär långt för att jag har accepterat det som hänt. Inget ältande, inga frågor som inte får några svar. Niklas är också klok, han är världens klokaste, men jag vill inte skriva om hans känslor här. Det känns inte rätt mot honom. Därför så utelämnar jag honom i mycket. Fast han oftast är med mig i det mesta❤️.
Det svåra just nu, som jag nämt tidigare är att jag inte riktigt förstår att jag är gravid än. Fast jag tittar på filmen från ultraljudet. Smeker mig på magen flera gånger per dag för att knyta an. Jag längtar så efter att känna sparkarna från pyret ??
Någon mer som hatar dessa spökveckor?
