Idag har vi haft begravningen. Vi fick hämta henne och själva köra henne i bilen till kapellet, hon var i kistan då. Kändes skönt att få göra det faktiskt.
Sen fick vi se henne och prata med henne en sista gång. Känns otroligt jobbigt att veta att det var sista gången. Men nån gång måste ju bli den sista tyvärr. Både jag och Niklas önskar att man kunnat få åka och träffa henne precis när man ville, men för att kunna gå vidare och inte gräva ner sig ännu mer så måste nån gång bli den sista. Det är bäst så. Hon lever ju kvar med oss genom minnen och massor av bilder som vi har på henne.
Att Penny kom in i våra liv är det bästa som hänt oss, även fast allt slutade så fort och fel, så är jag så otroligt lycklig över att få ha haft henne i våra liv, även om det är en liten tid så betyder den ändå jätte mycket för oss. Jag är så glad att jag njutit av min graviditet till fullo och att jag har fått må så bra som jag gjort. Hade jag inte det så hade jag inte kunnat njuta riktigt heller.
Hon fick så mycket kärlek av oss och hon är det bästa som någonsin hänt oss.
Begravningen var verkligen jätte fin och prästen sa väldigt fina saker. Allt blev perfekt. Musiken och blommorna.
Svårast var nog när våra föräldrar sa hejdå till Penny, de fick ju inte ens säga hej.
Dagen har gått jätte fort och vid fyra tiden så åkte alla hem. Mamma och Bernt tog med sig Siri hem eftersom vi ska åka till Gotland och blir borta ett tag.
Tack alla ni som tänkt på oss idag. Ni är underbara. Utan er hade vi nog inte orkat lika mycket som vi faktiskt gör. Puss på er
❤️
